Eric Paulsson och Claes Rangsjö rapporterar från resa till Siliguri, Indien
2 - 9 feb 2019

PLT har tillsammans med Friendship Church and Ministry haft dagar(4-8/2) med undervisning om Guds rike från Matteus evangelium. Flygresan gick från Landvetter på lördagen den 2/2 på kvällen, som för övrigt var Erics födelsedag, via Helsingfors till New Delhi, för att sedan landa söndag 3/2 på eftermiddagen i Siliguri. Här blev vi hämtade av Diwas och AnnaSara Lama.

AnnaSara, hennes man Diwas och deras lille som Timoteus

Varje dag körde vi 30 minuter med jeepen ut till centret eller ”Friendship Church and Ministry” som det heter. Ja, det är en upplevelse att befinna sig i indisk vänstertrafik. Men Diwas var en trygg chaufför.

Så på måndagen startade vi vår undervisning. En förväntansfull grupp var samlad. En grupp med stor spännvidd på åldrar. Under veckan växte gruppen i frihet, glädje och var verkligen en varm gemenskap.

Centret - ca 5 000 m2 mark. I den vita byggnaden hade vi undervisningen

Vi sa flera gånger att vi såg skönheten i Guds rike närvarande. Mot slutet vittnade många om att de hade upplevt dagarna som om de var en stor familj. Antalet var strax över 50 st.

Vi hade några gäster, bland annat en pastor som jobbat uppe i bergen i 18 år. Han var pingstpastor. Det var tillsammans 35 st pastorer och ungdomsledare. I övrigt kristna som var i olika åldrar. Många unga flickor var söndagsskollärare. De antecknade flitigt. Det fanns också barn som var med sina föräldrar (pastorspar barn). Alla med stor andlig hunger. Vår uppfattning är att Gud passat på att och dra samman ganska många från det här lokala området, för att ge Matteus undervisning om Guds rike och för att bygga relationer.

En fin gemenskap och familjekänsla utvecklades i gruppen

Det fanns 3-4 killar som ledde lovsången. Särskilt tänker jag på en pastor som verkligen hade gåvan att leda lovsång. Beroende lite på var man kom ifrån så märktes också att detta med Andens gåvor inte var främmande för gemenskapen. De satte stort värde på vår närvaro och särskilt att vi inte kom som ”stora” pastorer. Tvärtom hade vi delat vad vi kämpat med mm och de uppfattade att vi inte höll oss för oss själva i någon slags position. Det var deras egna ord, naturligt förhållningssätt oss.

Vid avslutningen fick vi så många hedersbetygelser i form av fina halsdukar och fina ord förstås. Vi fick också höra att de var sugna på att dela vidare det som de tagit in. Dela i sina församlingar, vänner och sina byar. Flera sa att det fanns saker de hört för första gången.

Vi fick också höra i avslutningen från en av de yngre männen att han under de här dagarna hade fått klarhet över att han hade någon typ av pastorskallelse. Vi kände oss hemma ibland dem och det vara ganska lätt att bli vän med dem, en hel del pratade engelska. En av förmiddagarna kom den helige Ande oväntat. Tror undervisningen berörde förlåtelsen i Jesus. Lektionen mynnade ut i bön och Diwas fångade upp vad som skedde fick en känsla av att någon till höger i gruppen hade något att be om eller be för oss. Det resulterade i en bön om att få lägga många struliga relationer med sina bröder vid Jesu kors. Att det var en rörelse av Anden märktes på hans närvaro, förkrosselse och förblivande glädje efter lektionen.

Ett 50-tal deltagare - pastorer, ungdomsledare med flera - ett härligt gäng

Maten har fungerat bra. Eric hade orolig mage och fick kräkas. Men till nästa dag var han tack och lov helt återställd. Vi hade många bra och intressanta samtal med AnnaSara och Diwas som hade oss boende hos dem. Inte minst berättelsen om hur det hade blivit möjligt för Friendship Church att köpa mark och bygga en förskola för två grupper. Också glädjande att höra att de fått positivt mottagande i den byn som centret finns.

En extra stark berättelse var det att få höra att en okänd pastor från södra Indien hade ringt och frågat följande: "Har ni något Shivatempel där ni är? Svar: "Ja ett som finns precis utanför". Pastorn svarar: "Shiva är vred för hon vet att hon kommer tappa många tillbedjare i det här området". Detta resulterade i att Diwas smorde med olja varje hörn av muren på området. När han smorde den stora porten kom en bil och kraschade rakt in i porten nära honom. Tillfällighet?! Det var inte vad Diwas menade.

Hälsningar från två glada och tacksamma Herrens tjänare. (Eric och Claes)

Så lämnar vi Siliguri och allt vad vi har varit med om. Oförglömliga dagar, men framför allt ett påtagligt möte med att Gud verkar och vi får vara med. Han älskar människor och söker dem. Guds rike går både djup och ger frihet till människor. Till sist, vi uppmanar dig som läser den här rapporten att ta med församlingarna i området, pastorsfamiljen Diwas, AnnaSara och Timoteus i din förbön.

Allt gott!
Claes Rangsjö och Eric Paulsson