Lite motstånd verkar det som man måste möta i början, precis som förra året. Första dagen; elektriciteten försvann, en av pastorerna fick akut åka hem igen då hans fru fick en hjärtattack och en av pastorerna bröt två tår i en fotbollsmantch. Men kanske motståndet rätar upp vår medvetenhet om den andliga kampen och gör oss mer allerta och fokuserade.
Det kändes fantastiskt att möta alla som under förra omgången hade blivit kära vänner för en. Antalet låg ungefär på samma nivå, några hade fallit bort medans andra hade tillkommit. Ryktet hade gått från många nöjda deltagare och gjorde andra nyfikna på att vara med. Det är alltså inte bara ledare från den egna ministryn utan även från andra sammanhang, här är AnnaSara och Diwas generösa. Ännu fler hade velat delta men gränsen hade nåtts för hur många som kan huseras på denna lilla yta. Vi tror och hoppas att det kan bli fler nästa gång då vi räknar med att flytta ut till deras nya tomt i Dudhia. Där fanns ett litet hus på tomten och man har under de sista veckorna byggt på en våning där det blir, åtminstone dubbel klassrumsyta än nu.
Innehållet av lektionerna har varit väldigt varierande, både GT och NT, en bra blandning från djup undervisning till inspirerande och utmanande förkunnelse.
Åtta bibelböcker har gåtts igenom denna gång, plus lite annat som homeletik, hur man sätter upp vision och mål, entrepenörskap med Håkan Sandberg via Skype från Sverige och en lektion om; hur vi är skapade och hur vi kan leva i tro. Böckerna vi gick igenom var 1 Tim (Diwas), 2 kor och 1-3 Joh (P-M), Titus (Bijay), Apg (Biben), Josua (Suresh) och ytterligare lärare som Dakem och Philip, nära vänner till AnnaSara ooch Diwas.
Först såg det svårt ut att hitta lärare men Gud har alltid en plan och försåg med lokala förmågor och allt kändes till slut som en perfekt mix av olika gåvor och tjänster. Den mesta av undervisningen var i år på nepali vilket frigjorde mer tid när ingen behövde” tolka. Nackdelen är ju såklart att AnnaSara och jag inte förstår nånting, men det får man ju leva med. Nä, lite orättvis var jag nog nu, AnnaSara börjar faktiskt förstå en del och kan faktiskt kommunicera lite hjälpligt, bra gjort med ett sådant oerhört svårinlärt språk.
Mycket tid har lagts på lovsång och tillbedjan, många av eleverna har växlat om att leda lovsången och delat något från bibeln eller personligt på morgonsamlingen. Och så kvällssamlingarna som alltid har varit av lite friare modell.
Alla har också under de två veckorna haft en praktisk syssla. Kommentarer har hörts från deltagarna; ”vi är ju som en familj, vi gör detta tillsammans”. En av dem som var nya och som kom från ett annat sammanhang uttryckte sig, efter att ha kommit tillbaks efter första veckans helgledighet; ” Det känns som att komma hem”.
Varje dag har det getts tid för gruppreflektion. Detta är något som dessa människor inte är så vana vid. Förra året var det oerhört svårt att se det fungera, men denna gång gick det mycket bättre. Det är väl så, att allt måste få sin tid att växa.
Vad som är helt fantastiskt att se är hur frukten av skolan inte låter vänta på sig. En kväll mitt i PLT åkte några iväg för att be för en man som var sjuk i cancer och det direkta resultatet av denna handling var att både hans fru och hans föräldrar tog emot Jesus som sin frälsare. Resultatet av detta blev också en ny församlingsplantering och snart startade ytterligare en gemenskap utifrån relationer till familjen som kom till tro. En av de yngre pastorerna, Bishal, var nyckeln i detta skeende och strax efter PLT fick han vara med att starta upp ytterligare 2 gemenskaper som så småningom förhoppningsvis mynnar ut i en församlingsplantering. Pradip, en av de ledare som kom från annat sammanhang, fick en sån börda för sitt område att han bad Diwas om hjälp att få starta en ny församling i sin stadsdel. Amos, en av de äldre evangelisterna kände sådan eld i sitt hjärta efter PLT:n att han startade en ny plantering i en ny by, Manja, med Adivasi-befolkning, en - nästan fram till nu - ociviliserad folkgrupp som levt på bara jakt. Han blev också inbjuden att hjälpa till i en ny gemenskap i Nepal.
Utvärdering är ju alltid en viktig del efter skolan, så här kommer ett axplock; ”Det var ett helt paket av allt vi behöver för arbetet” ”Tack från hjärtat, det kommer hjälpa mig så mycket i arbetet, det var så användbart det vi lärt oss” ”När jag lärde mig om Paulus kände jag att jag kan göra vad som helst genom Kristus, nu ska jag ut och praktisera det jag lärt mig” ”Vi har fått chans att rensa bort saker i våra liv som inte borde vara där som ledare”
Vi ser med stor tacksamhet på allt det Gud gjorde under dessa två veckor och all frukt som kommer att följa i spåren, och vi ser redan fram mot tredje omgången lite senare i höst.
Nu är AnnaSara och Diwas i Sverige och väntar att deras förstfödde ska se dagens ljus vilken dag som helst, det är ju också ett stort Guds under som vi ser fram emot.
När de i början av juni åker tillbaks till Indien planerar de att plantera församling i Dudhia, den plats där de så småningom tänker flytta till.
Ja, mycket spännande ligger framför och du som läser detta är förstås inbjuden att, iförsta hand be för alla dessa utmaningar som de står i, sen får du ju givetvis bidra med den ekonomiska biten, eller varför inte åka dit och hälsa på för att se allt detta på plats, bli berörd och komma hem för att inspirera andra till engagemang i detta arbete.
Allt gott!
P-M Börefelt